Viltspår Öppen klass,Tävlingspremiär

Min fantastiska Smula. Jag är så stolt över henne.
(Det här fina montaget har Sonja gjort.)
Vi har varit ute och tävlat i öppenklassen, viltspår. Jag som inte tycker om att tävla har bitit ihop. Magknip och allmänt stirrig, det är jag i tävlingar.
Vår första tävling var för Östsvenska Taxklubben. Det var ett spår i skogarna vid Lissma.
Varmt, kvavt och miljoner mygg. Jag har både dåliga tävlingsnerver och en väldig avsky för myggor. Jättespänd med jacka och dragkedjan ordentligt uppdragen ända under hakan. Det fullkomligt rann under den. Stackars Smulan hade inte mycket stöd av mej. Efter halva spåret trodde nästan domaren att hon skulle krokna, men hon samlade ihop sej och jobbade vidare.
Jag hade vatten med mej men vi passerade en bäck där hon passade på att både dricka och kyla ner sej genom att gå i den en bit. 35 minuter kämpade hon med sin förvirrade matte i släptåg:)
Hon klarade här sin första 1:a, söndagen den 12 juli. Bilden ovanför är tagen under väntan på bedömningen.
Nästa tävling var för Upplands Dreverklubb. Nu samåkte vi, jag och Maria med Smulan och Callisto. Vi åkte till Linne´s stigar 15 km norr om Uppsala. Vi åkte lite fel så det blev ett litet äventyr genom skogarna innan vi kom fram. Både Maria och jag var ju nervösa men vår domare var så himla lugn och hade en liten genomgång före spårningen. Jag och Smulan gick ut först och bara efter ett par meter i spåret så kändes allt så rätt, det var bara att följa med och Smulan har aldrig varit så duktig och säker. Vilken härlig känsla. Sen var det Marias tur och hon fick precis samma känsla som jag hade. Callisto har heller aldrig spårat så bra.
Bägge hundarna klarade sina 1:or och tog spåren på 20 minuter, torsdagen den 16 juli.
Trötta hundar efter sina spår.
Snacka om att vi kände oss löjligt lyckliga över våra duktiga hundar. I och med att bägge hundarna var så himla duktiga så kom vi på, Maria och jag att det måste ha berott på att domaren lyckades få bort vår värsta nervositet genom sitt lugn. Hundarna fick då en helt annan uppbackning än dom brukar få av oss. Psykologi :) Man är tydligen himla lättmanipulerad:)
I vårat fåniga stolta tillstånd bestämde vi oss för att fira med varsin hamburgare på Sibylla i Uppsala på vägen hem. För min del blev det ett jättefirande:) Jag beställde en 90 grams meny och när jag hämtade den så fick jag en 150 grams burgare, dom hade gjort fel och sa att jag fick lämna det jag inte orkade:) Om jag lämnade något, inte då:)

Efter det här så har Maria och Callisto tagit sin andra 1:a i Lissma. Lördagen den 18 juli.
Nu har vi klarat våra rörliga prov och har ett första pris i ett ordinarie prov kvar till Svensk Viltspår Champion. Tyvärr så kommer det dröja lite, det är svårare att få tid på dom proven.
Känns lite snopet nu när man har kommit igång.
Vi får fortsätta och träna nu under sommaren och komma igen senare i höst.
Jättestolt och väldigt fånig matte ska sova ett par timmar nu.
Natti

Härlig dag - vattenträning med Maria

Har haft en underbar dag med vattenträning, lagom uppehåll i regnskurarna och fika efter träningen - under tak, blött uppifrån:)
Jag gillar ju verkligen men lilla bil men ibland så undrar jag om jag inte har tänkt lite fel.
Jag har nog lite skev uppfattning om vad man kan packa in, men det ska gå, det gäller bara att vara lite positiv:) Smulan fick idag trängas med gummibåt och en "dramaten"....
Kolan fick ha en barnvagn (=packåsna) halvt hängandes över sej i framsätet.
Väl på plats efter halvdramatisk promenad så fick hundarna leka av sej precis lagom innan vi började jobba.
Årets första dopp för mej - jag är en riktig kruka:)
Smulan bogserar in mej.
Callisto bogserar in Maria.
Smulan i väntan på sin tur -Callisto jobbar.
Duktiga Callisto bogserar in Maria, premiärbogsering.
När Smulan bogserade in Maria så strejkade kameran lite lägligt:(.
Maria skulle ha hundarna att posera, lite kul här att bägge hundarna samtidigt tyckte att det räckte:)
Med lite envishet så fick Maria till det med våra stora tjejer.
Vi tog Kolan lite vid sidan om, lugnare så.
Snygg Callisto och lite "galen" fotograf = Maria:)
Smulan och Callisto, bästisar.
Min fina Smula.
Tror att Callisto blev lite trött:)
Dagens härliga tjejer. Kolan, Smulan och Callisto.
Även Kolan fick jobba lite, apportera. Bogseringen överläts på dom större tjejerna:)
Natti.

Spår, besök av "Kotte" och spaning.

Smulnos
Spårväntan i Rönninge, Smulan och Callisto.
Besök av Herr eller Fru "Kotte"
Smulan på span utanför tomten mot gatan
Kolan och Smulan kollar utanför tomten. Smulan är den som sitter kvar om det kommer eller händer något. Kolan däremot kan väldigt lämpligt höra dåligt och springa fram till både folk och hundar, med ålderns rätt eller? Irriterad blir man ju oavsett. Under pågående cirkus sitter Smulan oftast kvar, om det inte är någon hon känner förstås:)

Min pälslösa spårhund

På väg för att ta ett spår som legat i 24 timmar.
Hon är nästan pälslös min lilla skrutta:) Det känns jättekonstigt att klappa och kela med henne för hon är inte så mjuk som hon brukar vara.
Spåret tog hon jätteduktigt. Hon började dock med att leta reda på något troligtvis jätteäckligt, ätbart. Ett kraftigt nej räckte för att hon skulle sluta med "äcklet" och återgå till spårandet.
Återgången struntade hon i och det har hon gjort den senaste tiden, hon struntar i att gå ut i den. Sen skär hon av vinklarna, "typ" genar:) Ringar gör hon också men inte så stora lovar som hon höll på med ett tag tidigare.
Det här spåret på ca 600 meter med 3 bloduppehåll, en blindgång och liggetid 24 timmar jobbade hon sej igenom på 30 minuter. Hon jobbar i ett precis lagom tempo, lugn promenadtakt. Det är ingen språngmarsch genom skogen.
Jättestolt matte:)

Veckoslut med diplomutdelning

Vi hade kursavslutning på vår Viltspårkurs 3 hos Jessica på fredagen. Från vänster har vi; Maria med Callisto, vår fröken Jessica, Smulan och Jag , Buddah och Anki.
Det kunde inte ha blivit bättre. Spåret var lagt över massor av stenknotor, 20m, sen bergsknalle mm. Jessica sa att klarar hon det här så klarar hon allt....och Smulan tog spåret klockrent.
Jag har svävat på små moln i flera dar:) efter det här.
Fröken Jessica har pusskalas med Ankis Zelda.
Diplomutdelning, här löjligt stolt matte med Smulan.
Vårat fina diplom. Nu ska vi ut och tävla om bara mina tävlingsnerver håller:)
På söndagen var det dags för nästa kursavslutning. Denna gången hos Johan på Fria Hundar.
Här har vi tränat vardags-lydnad. Möten, passivitet, följsamhet och allt i vardagen. Vi har varit en samling udda hundar och det har varit jättekul. Minsta hunden i klassen hade nog en matchvikt på 3kg och sen var vi nog upp emot 50kg för den största, men villkoren var ju dem samma oberoende av vikten. Ganska fantastiskt:)
Tråkigt nog var det avslutning i hällregn - hela lektionen, men alla var verkligen tappra, Johan, hussar, mattar och alla fyrbenta.

Nu känner man sej nästan lite övergiven, ingen som styr upp vad man gör:)
Jag får hoppas att Maria och Anki ringer och kör med mej:)
Natti

Smulan är bäst :) och Gurkan saknas:(

Vi var på spårkurs i går och Smulan var så duktig, jag är så stolt över henne att jag är jättelöjlig:)
Det har inte gått något vidare sista tiden med spårningen så det här var en vändning som jag tror att framförallt jag behövde. Självförtroendet var väldigt naggat i kanten.
Men, nu är både Smulan och jag med i matchen igen:)
Gurkan åkte hem till Maria idag efter att ha bott hos oss i nästan tre veckor.
Det är blandade känslor. Smulan får mera plats igen så det är kul att kunna jobba lite mera med henne igen. Men oj vad det blev tomt, han saknades på en gång, jättemycket:(
Vi ser fram emot besök igen framöver. Håller tummarna på att vi inte har ställt till det för mycket, gett Gurkan en massa olater som Maria blir galen över:)

Promenad med bad

Det var så himla varmt och skönt att det inte gick att gå runt kvarteret. Jag tryckte in hundarna i bilen och åkte ut till Orhem.
Smulan har lite fultricks för sej. Ett sätt att få Gurkan att agera är att bita honom i frambenen, här hjälpte det inte, han bara fortsatte...
Bad i Drevviken var inte helt fel.
Närbild på Kolan med hela ansiktet fullt av pollen och frön.


Gurkan i närbild

Herre på täppan - eller nå´t.