måndag 24 augusti 2009

Viltspårtävling

I dag har vi tävlat i viltspår, ordinarie prov, öppen klass.
Vi fick en 0:a i bedömningen.
Lite tokigt kanske, men jag är inte ledsen, Smulan jobbade så himla duktigt och efter sin förmåga att jag är jättestolt över henne. Solen gassade efter regn så skogen bara "ångade". En jätteknepig återgång tog alla krafter att reda ut. Sen kom allt vilt med sovplatser och deras E4-sträckning genom skogen i spåret. Det blev för mycket att hålla isär, 21 timmar gammalt blodspår och färska viltspår... Till slut gick hon i gegga och flackade med blicken -törstig. Har aldrig varit med om att hon druckit mer än ca 2 dl vid spårningar - min halvlitersflaska med vatten räckte men det fanns inte mycket kvar när hon hostade och fortsatte spårningen. Hon försökte verkligen min hjältinna:) Lägg till skendräktighet på det hela. Domaren var ändå imponerad av henne och tyckte att hon jobbade jättebra,men hon höll ju bara inte hela vägen. Ska bli spännande att se hela hans bedömning framöver. Oxå kul att han aldrig dömt eller haft närkontakt med en leonberger förut och - blev jätteimponerad över hennes lynne, personlighet och lugna charm. Smulan var en helt suverän representant för sin ras.
Väl hemma lyckades hon charma en riktigt genuin kattmänniska, genom att framför allt röra sej lugnt.
Det går inte att säga för ofta eller mycket; Smulan är en Gullunge:) :)
Nu håller vi på och anmäler oss till nya viltspår. Vi saknar ju bara ett ordinarie prov med första pris för att bli svenska viltspårchampion. JAG vet att hon kan, det gäller bara att pricka in rätt på alla sätt:)

Semester och vattenträning

Vi har haft semester. Ganska tråkigt för hundarna, ingen dramatik över huvudtaget:)
Hände inte mycket på hundfronten, några blodspår bara - som bägge hundarna fixade med glans. Kolan fick egna spår och det visade sej att hon är jätteduktig. Hon har ju bara fått hänga med och det visade sej att hon fixar avanserade spår på egen hand. Lite mindre självständig än Smulan när det blev svårt, men det är ju Kolans personlighet, väldigt bunden till mej.

När vi kommit hem var det dags att börja träna vatten. Här är vi ett tappert gäng, mattarna Jag, Maria och Åsa ej i bild. Från vänster; Kolan, Callisto, Smulan, Kenzo, Lova och Frigg.
Maria och Åsa är så serisösa att man blir alldeles matt. Vilken tur att jag har dom som kan knuffa igång mej med min träning:)
Ingen av våra hundar tigger efter ätbara saker....näe.....
Här är resultatet efter en kraftmätning mellan Kolan och Callisto, jag tror att Kolan vann:) - eller är Callisto bara löjlig:)
Dom här tjejerna är fortfarande väldigt speciella gentemot varandra. Det växlar, men kompisandan är orubblig:)