Viltspår Öppen klass,Tävlingspremiär

Min fantastiska Smula. Jag är så stolt över henne.
(Det här fina montaget har Sonja gjort.)
Vi har varit ute och tävlat i öppenklassen, viltspår. Jag som inte tycker om att tävla har bitit ihop. Magknip och allmänt stirrig, det är jag i tävlingar.
Vår första tävling var för Östsvenska Taxklubben. Det var ett spår i skogarna vid Lissma.
Varmt, kvavt och miljoner mygg. Jag har både dåliga tävlingsnerver och en väldig avsky för myggor. Jättespänd med jacka och dragkedjan ordentligt uppdragen ända under hakan. Det fullkomligt rann under den. Stackars Smulan hade inte mycket stöd av mej. Efter halva spåret trodde nästan domaren att hon skulle krokna, men hon samlade ihop sej och jobbade vidare.
Jag hade vatten med mej men vi passerade en bäck där hon passade på att både dricka och kyla ner sej genom att gå i den en bit. 35 minuter kämpade hon med sin förvirrade matte i släptåg:)
Hon klarade här sin första 1:a, söndagen den 12 juli. Bilden ovanför är tagen under väntan på bedömningen.
Nästa tävling var för Upplands Dreverklubb. Nu samåkte vi, jag och Maria med Smulan och Callisto. Vi åkte till Linne´s stigar 15 km norr om Uppsala. Vi åkte lite fel så det blev ett litet äventyr genom skogarna innan vi kom fram. Både Maria och jag var ju nervösa men vår domare var så himla lugn och hade en liten genomgång före spårningen. Jag och Smulan gick ut först och bara efter ett par meter i spåret så kändes allt så rätt, det var bara att följa med och Smulan har aldrig varit så duktig och säker. Vilken härlig känsla. Sen var det Marias tur och hon fick precis samma känsla som jag hade. Callisto har heller aldrig spårat så bra.
Bägge hundarna klarade sina 1:or och tog spåren på 20 minuter, torsdagen den 16 juli.
Trötta hundar efter sina spår.
Snacka om att vi kände oss löjligt lyckliga över våra duktiga hundar. I och med att bägge hundarna var så himla duktiga så kom vi på, Maria och jag att det måste ha berott på att domaren lyckades få bort vår värsta nervositet genom sitt lugn. Hundarna fick då en helt annan uppbackning än dom brukar få av oss. Psykologi :) Man är tydligen himla lättmanipulerad:)
I vårat fåniga stolta tillstånd bestämde vi oss för att fira med varsin hamburgare på Sibylla i Uppsala på vägen hem. För min del blev det ett jättefirande:) Jag beställde en 90 grams meny och när jag hämtade den så fick jag en 150 grams burgare, dom hade gjort fel och sa att jag fick lämna det jag inte orkade:) Om jag lämnade något, inte då:)

Efter det här så har Maria och Callisto tagit sin andra 1:a i Lissma. Lördagen den 18 juli.
Nu har vi klarat våra rörliga prov och har ett första pris i ett ordinarie prov kvar till Svensk Viltspår Champion. Tyvärr så kommer det dröja lite, det är svårare att få tid på dom proven.
Känns lite snopet nu när man har kommit igång.
Vi får fortsätta och träna nu under sommaren och komma igen senare i höst.
Jättestolt och väldigt fånig matte ska sova ett par timmar nu.
Natti