Ett par bakdelar är väl inte så där jättekul, men jag tycker storleksskillnaden är lite gullig:)
Vi skulle ut i skogen på en riktig långluff och Gurkan var väldigt snabb på att få en plats, lite fel bara. Han fick vara längst bak, Smulan i baksätet och Kolan fick sitta fram. Vi blev guidade runt i Åva, en tur på för oss tvåbeningar 12km. Hundarna badade och lyckades stöta på en katt nära en gård. Katten flyttade sej väldigt fort upp i ett träd.
Jag förstår katten, skulle nog själv "flytta"på mej om jag inte kände dom här två.Vår guide i skogen var mera en kattmänniska så han var lite orolig över katten, men den satt ju tryggt i en grenklyka och väntade på att vi skulle gå därifrån, väldigt irriterad skulle jag också tro att den var.
Gurkan blev tvungen att använda mitt duschbord han med. Inte så där väldigt uppskattat men all lera och grus rann ju smidigt av.
Så här gulliga och trötta var dom efter Åva-trippen:) Det är lite trångt men gosigt.
Här är Smulan i en "attackposition", inväntande Gurkan.
Smulan var som ett full-laddat Duracell-batteri elller kanske Kalle Anka på julafton i jämförelse med Gurkan. Gurkan är ju "lite"mera vuxen än Smulan:)
Gurkan stod ut med himla mycket, inte hur mycket som helst för när hon var fullständigt, komplett, superirriterande gåpåig då sa han ifrån - lugnt.
Mycket gulliga bilder blev det dom här dagarna och han saknas verkligen.
Jag tror lite att Gurkan och Semlan (min förra leo) var mer än bara kullsyskon. Dom hade mycket gemensamt i sätt och utstrålning och jag tror att det är mycket därför Gurkan är något alldeles extra för mej och hela familjen. Till och med Kolan gillar honom:) Vi hoppas verkligen att vi får möjlighet att låna honom igen men då för att Maria ska iväg på något kul eller kanske när Xena löper.
3 kommentarer:
vilka härliga bilder.. Känns jätte bra att veta att han hade det så bra hos er.. Tack. Hoppas allt är bra med er.. och att vi ses snart..
Kram från alla oss men speciellt från Gurkan
Ja du Inger. Vad har vi gett oss in på?? Det känns lite svettigt måste jag erkänna men det här ska nog gå vägen med lite (mycket) jävlar anamma:) Vi är ju också två som jobbar och sliter med uppfostran så jag hoppas det går vägen. Men kan hålla med dig om att det är galet, precis när man hade klarat av den värsta valptiden med Leah dessutom, pust!
Ses vi på lördag förresten? Lilla Stockholm hägrar.
Kram från oss
Halloj! Vilka underbara bilder! Hihi.. o vilken fin sida dessutom! Tycker att leonberger verkar vara en urmysig ras! Har bara träffat på en i verkliga livet, men det mötet gjorde mig verkligen "kär"! :P Glad Påsk! Kram
Skicka en kommentar