Viltspårtävling

I dag har vi tävlat i viltspår, ordinarie prov, öppen klass.
Vi fick en 0:a i bedömningen.
Lite tokigt kanske, men jag är inte ledsen, Smulan jobbade så himla duktigt och efter sin förmåga att jag är jättestolt över henne. Solen gassade efter regn så skogen bara "ångade". En jätteknepig återgång tog alla krafter att reda ut. Sen kom allt vilt med sovplatser och deras E4-sträckning genom skogen i spåret. Det blev för mycket att hålla isär, 21 timmar gammalt blodspår och färska viltspår... Till slut gick hon i gegga och flackade med blicken -törstig. Har aldrig varit med om att hon druckit mer än ca 2 dl vid spårningar - min halvlitersflaska med vatten räckte men det fanns inte mycket kvar när hon hostade och fortsatte spårningen. Hon försökte verkligen min hjältinna:) Lägg till skendräktighet på det hela. Domaren var ändå imponerad av henne och tyckte att hon jobbade jättebra,men hon höll ju bara inte hela vägen. Ska bli spännande att se hela hans bedömning framöver. Oxå kul att han aldrig dömt eller haft närkontakt med en leonberger förut och - blev jätteimponerad över hennes lynne, personlighet och lugna charm. Smulan var en helt suverän representant för sin ras.
Väl hemma lyckades hon charma en riktigt genuin kattmänniska, genom att framför allt röra sej lugnt.
Det går inte att säga för ofta eller mycket; Smulan är en Gullunge:) :)
Nu håller vi på och anmäler oss till nya viltspår. Vi saknar ju bara ett ordinarie prov med första pris för att bli svenska viltspårchampion. JAG vet att hon kan, det gäller bara att pricka in rätt på alla sätt:)