Maria och jag åkte upp till skogarna norr om Uppsala för att göra anlagsprovet i viltspår.
Konstigt nog så var jag inte nervös förräns Maria kom ut ur skogen och berättade att Callisto hade klarat det. Jag blev jätteglad för hennes skull men samtidigt så blev ju jag helt plötsligt supernervös. Vad orättvist att hon redan var klar:)
Smulan ringar kallas det visst, hon går ifrån spåret i jättelovar (känns det som). Hon kommer alltid tillbaka men jag hinner svettas rejält innan hon fortsätter. Hon klarade det och det trodde jag inte för jag tyckte att vi gick i skogen i en evighet. Man ska inte överstiga 30 minuter. Det ska bli jättespännande att läsa vad domaren skriver om vårat spårgående. Jag hade inte en susning om vad som hände, men enligt honom så visste Smulan var spåret var men att vissa hundar checkar av som hon gör.
Här har vi två trötta hundar innan vi packade in oss i bilen för resan hem igen.
Avsvimmade hundar bak i bilen.
Efter en dryg timmes resa så var bägge tjejerna fulladdade igen:)Vilken dag.
Tack Maria för sällskap, muntra tillrop och godis:)
