Lite vårkänslor

Vi har gått en klickerkurs hos Irene´på Hundläroverket. Det har varit en riktig energi-kick. Både Smulan och jag tycker att det är jättekul och vi ska verkligen jobba vidare med det här.

En fantastisk "vårdag" åkte vi ut till Adelsö för en härlig promenad. Här är det lite mutor på gång.
Alla fyrbenta tjejer på marsch.
Underbara, jättefina Molly.
Smulis :) Sötis :)
Barnsliga Goldentjejen Tyra snart 3 år.
Är man lite charmig eller? Tyra.
Lite relaxade 3-åringar i snön :)
Fyra fyrbenta och två tvåbenta väldigt nöjda och trötta efter en dag ute i solen :)

Grattis Smulan 3 år!

Stort grattis till min underbara Smula.
Här med Gisela till vänster och Callisto till höger.
Alla trötta efter ett varierat träningspass och sen är det dessutom dötrist att posera inför kameran:)
Sjunga ska vi inte, men något gott ska vi hitta på:)
Några fler i träningsgänget. Från vänster; Zigge, Rutger och Kolan. Chico var också med men utanför bilden tyvärr.
Stort tack till Marre som gjort dom här träningspassen möjliga.

Nytt år, nya friska tag

Nu ska vi nog komma igång igen. Löpet är över för den här gången. Så det är inte bara kylan som gjort att man gått i ide. Nu får vi hålla tummarna på att "lillskrutt" inte däckar lika mycket som hon gjort efter dom tidigare löpen. Vi är anmälda till två helt olika kurser nu i februari-mars och det ska bli jättekul att se vad det kan ge oss.
Dagsrutinerna har vänts upp och ner i kylan. Kolan som ju är 14 år klarar inte kylan och det har inneburit att jag fått gå ut med hundarna i omgångar. Jag är inte van att lämna någon ensam så det har varit en omställning som har varit jobbig. Dessutom så är jag lite rädd att hon tappar kondition och muskelmassa när hon inte rör på sej så mycket. I hennes ålder tror jag att det är jätteviktigt att hon håller igång. Så, jag älskar vinter och snö men inte så här himla kallt så länge.
Saknar alla som vi har tappat under den här sista tiden.

Håller tummarna på en lite varmare framtid:)

Natti

Smulan SVCH Kolan 14

Grattis Smulan Svensk Viltspår Champion 091028



Grattis Kolan 14 år 091002

Flera veckors kort resumee

En utflykt till Adelsö var mysig som alltid med alla hundar och en riktig långpromenad.
Den slutade jättejobbigt för Kolan blev biten av åtskilliga jordgetingar. Jag "kammade" bort minst fem getingar ur hennes päls med fingrarna. Efter ett tag så blev hon märkbart påverkad och jag fick arrangera för henne i min ryggsäck. Vi var ett par km ute i skogen så det blev lite jobbigt både pga oron för hennes hälsa och sen att hon väger lite för mycket för att bäras bekvämt en längre sträcka. Hemresan var sen 1½ timme iom färjepassning och genom hela Munsö, Ekerö och sen lite söderut. Hon fick ligga i framsätet bredvid mej så jag hade koll på andning mm. Väl hemma så fick hon smärtstillande och bäddades ner bredvid mej. Hon repade sej sakta men oj vilken pärs det var.
Positivt och kul är Smulans funderingar på katten Ouzo som är väldigt speciell. Smulan är ju inte kattvan. Det brukar ju fungera så att om man rör sej fort mot en katt så drar dom iväg med en himla fart och då är det jättekul att springa efter. Funkar inte med Ouzo så Smulan blir alldeles förvirrad:)

Efter den här utflykten så gick vi i ide ett tag. Ibland kan man känna att man behöver dra i handbromsen och ta sej tid att samla ihop alla lösspridda delar:) Det blev en lång rast för något influensa-liknande elände trängde sej på. Jag blev inte jättedålig, bara tillräckligt för att det skulle bli väldigt motigt att hålla sej i gång:( Över en vecka bara segt, segt, segt.

Nu idag så åkte jag direkt från nattjobbet och plockade upp Smulan för att gå ett Ordinarie viltspårprov. Vi saknar ju en 1:a för att få championatet.
Det gick inget vidare. Inte helt tokigt ändå. Vi fick en 2:a och det är bra med tanke på hennes prestation. Tyvärr helt rättvist. Hon var disträ och vimsade, saknade gnistan. Klarade spåret på 35 min. Vi gör ett nytt försök i slutet på oktober. Går inte det får vi vänta till i vår, lite retfullt om det blir så men, men.

Älvkarleö SoR och Högbo utställning

Vi klarade SoR alla tre. Åsa med Lowa, Maria med Callisto och jag med Smulan.
Jag var så nervös så jag fick knappt på mej våtdräkten - och sen visade det sej att Smulan var jätteduktig. Med beröm godkänd eller MVG :)
Smulan med sin fina rosett.
Alla tre tjejerna med sina rosetter.
Åsa ställde ut Lowa i Högbo och vann 1:apris med CK i Juniorklassen. (Bäst i sin klass) Jättegrattis!
Sen blev det Marias tur med Callisto och hon vann också 1:a pris med CK i Unghundsklassen.
(Bäst i sin klass ) Jättegrattis.
Nu blev det Smulans tur och hon var verkligen fin idag, vilket steg, ja hon var verkligen fin. Tyvärr så föll hon på sin hörntand som går in lite i tandköttet. Ingen annan har anmärkt på den så det känns jättetråkigt att det skulle fälla henne när nu domaren verkligen tyckte hon var fin.
Så, ett blått band pga av tanden, lite snopet men jag känner mej jättestolt över henne ändå.
SoR dagen innan och sen bara att få se henne bli så himla fint visad av Maria. Man blev alldeles varm av stolthet:)
Jättetack till Maria och Åsa, Maria för handlerhjälpen bla och Åsa för Smulans manikyr kvällen innan mm:)
Nu är det dags att svimma efter en händelserik helg.
Natti.

Viltspårtävling

I dag har vi tävlat i viltspår, ordinarie prov, öppen klass.
Vi fick en 0:a i bedömningen.
Lite tokigt kanske, men jag är inte ledsen, Smulan jobbade så himla duktigt och efter sin förmåga att jag är jättestolt över henne. Solen gassade efter regn så skogen bara "ångade". En jätteknepig återgång tog alla krafter att reda ut. Sen kom allt vilt med sovplatser och deras E4-sträckning genom skogen i spåret. Det blev för mycket att hålla isär, 21 timmar gammalt blodspår och färska viltspår... Till slut gick hon i gegga och flackade med blicken -törstig. Har aldrig varit med om att hon druckit mer än ca 2 dl vid spårningar - min halvlitersflaska med vatten räckte men det fanns inte mycket kvar när hon hostade och fortsatte spårningen. Hon försökte verkligen min hjältinna:) Lägg till skendräktighet på det hela. Domaren var ändå imponerad av henne och tyckte att hon jobbade jättebra,men hon höll ju bara inte hela vägen. Ska bli spännande att se hela hans bedömning framöver. Oxå kul att han aldrig dömt eller haft närkontakt med en leonberger förut och - blev jätteimponerad över hennes lynne, personlighet och lugna charm. Smulan var en helt suverän representant för sin ras.
Väl hemma lyckades hon charma en riktigt genuin kattmänniska, genom att framför allt röra sej lugnt.
Det går inte att säga för ofta eller mycket; Smulan är en Gullunge:) :)
Nu håller vi på och anmäler oss till nya viltspår. Vi saknar ju bara ett ordinarie prov med första pris för att bli svenska viltspårchampion. JAG vet att hon kan, det gäller bara att pricka in rätt på alla sätt:)