Min pälslösa spårhund

På väg för att ta ett spår som legat i 24 timmar.
Hon är nästan pälslös min lilla skrutta:) Det känns jättekonstigt att klappa och kela med henne för hon är inte så mjuk som hon brukar vara.
Spåret tog hon jätteduktigt. Hon började dock med att leta reda på något troligtvis jätteäckligt, ätbart. Ett kraftigt nej räckte för att hon skulle sluta med "äcklet" och återgå till spårandet.
Återgången struntade hon i och det har hon gjort den senaste tiden, hon struntar i att gå ut i den. Sen skär hon av vinklarna, "typ" genar:) Ringar gör hon också men inte så stora lovar som hon höll på med ett tag tidigare.
Det här spåret på ca 600 meter med 3 bloduppehåll, en blindgång och liggetid 24 timmar jobbade hon sej igenom på 30 minuter. Hon jobbar i ett precis lagom tempo, lugn promenadtakt. Det är ingen språngmarsch genom skogen.
Jättestolt matte:)

Veckoslut med diplomutdelning

Vi hade kursavslutning på vår Viltspårkurs 3 hos Jessica på fredagen. Från vänster har vi; Maria med Callisto, vår fröken Jessica, Smulan och Jag , Buddah och Anki.
Det kunde inte ha blivit bättre. Spåret var lagt över massor av stenknotor, 20m, sen bergsknalle mm. Jessica sa att klarar hon det här så klarar hon allt....och Smulan tog spåret klockrent.
Jag har svävat på små moln i flera dar:) efter det här.
Fröken Jessica har pusskalas med Ankis Zelda.
Diplomutdelning, här löjligt stolt matte med Smulan.
Vårat fina diplom. Nu ska vi ut och tävla om bara mina tävlingsnerver håller:)
På söndagen var det dags för nästa kursavslutning. Denna gången hos Johan på Fria Hundar.
Här har vi tränat vardags-lydnad. Möten, passivitet, följsamhet och allt i vardagen. Vi har varit en samling udda hundar och det har varit jättekul. Minsta hunden i klassen hade nog en matchvikt på 3kg och sen var vi nog upp emot 50kg för den största, men villkoren var ju dem samma oberoende av vikten. Ganska fantastiskt:)
Tråkigt nog var det avslutning i hällregn - hela lektionen, men alla var verkligen tappra, Johan, hussar, mattar och alla fyrbenta.

Nu känner man sej nästan lite övergiven, ingen som styr upp vad man gör:)
Jag får hoppas att Maria och Anki ringer och kör med mej:)
Natti

Smulan är bäst :) och Gurkan saknas:(

Vi var på spårkurs i går och Smulan var så duktig, jag är så stolt över henne att jag är jättelöjlig:)
Det har inte gått något vidare sista tiden med spårningen så det här var en vändning som jag tror att framförallt jag behövde. Självförtroendet var väldigt naggat i kanten.
Men, nu är både Smulan och jag med i matchen igen:)
Gurkan åkte hem till Maria idag efter att ha bott hos oss i nästan tre veckor.
Det är blandade känslor. Smulan får mera plats igen så det är kul att kunna jobba lite mera med henne igen. Men oj vad det blev tomt, han saknades på en gång, jättemycket:(
Vi ser fram emot besök igen framöver. Håller tummarna på att vi inte har ställt till det för mycket, gett Gurkan en massa olater som Maria blir galen över:)

Promenad med bad

Det var så himla varmt och skönt att det inte gick att gå runt kvarteret. Jag tryckte in hundarna i bilen och åkte ut till Orhem.
Smulan har lite fultricks för sej. Ett sätt att få Gurkan att agera är att bita honom i frambenen, här hjälpte det inte, han bara fortsatte...
Bad i Drevviken var inte helt fel.
Närbild på Kolan med hela ansiktet fullt av pollen och frön.


Gurkan i närbild

Herre på täppan - eller nå´t.

Gurkan-mysig kille:)

Här är min lite udda trio just nu. Gurkan är en speciell kille för mej. Kan inte tacka Maria nog för att jag fått låna honom ett tag.
Suddig Gurka i miljoner "frön" i en skogsglänta. Ganska häftigt med allt det här vita luddet men man får in det som yr upp i näsan = obra.
Trötta hundar efter lite bus på tomten.
Natti..

Utflykt

Maria har gett mej förtroendet att ta hand om Gurkan en stund. I dag åkte vi ut till Adelsö och träffade två tjejer till. Promenad, bad och fika i sol men väldigt kallt.
Ett arrangerat foto med alla udda hundar kändes rätt kul :)
Från vattnet sett; Kolan, Molly (som inte tyckte att det här var nån kul ide´alls), Tyra, Smulan och Gurkan.
Hela gänget på strandkanten
Gurkan mot två snygga tjejer:)
Bus, tugg och full fart.
Bus, och det var Gurkan som satte fart på alla tjejer:)
Lite kontraster, Gurkans 60 och Kolans 6kg. I bland blir man lite nervös när dom dundrar fram:)
Summa: Underbar dag och efteråt väldigt trötta och nöjda hundar.
Natti

Min Smula är med i matchen igen:)

Nu är hon med igen. Efter att ha varit hur låg som helst i flera veckor så har hon vaknat till liv igen:)
Det blev svanjakt och Chico-terror i måndags :) Slita och dra plus skälla i Chicos öron, han är ganska härdad tack och lov. Hemma så sätter hon krokben för oss när hon vill ha uppmärksamhet, ett klockrent "pigghetstecken", garanterat uppskattat trots snubbelrisken :)
Här får hon en liten puss efter att ha varit ute och "vallat" svanar en stund :).
Men vad smal hon har blivit, oj, oj.