måndag 2 maj 2011

Blodspår med första vinkeln


Jag har lagt ett spår tidigare med en vid böj så nu var det väl dags att prova en 90 graders vinkel.
Gick ut i skogen med min stav och lilla hink med blod. Så som terrängen såg ut så blev det väldigt snårigt bitvis och sträckorna blev, 70 m sen en 90 graders vinkel och upp för en brant slänt 30 m. 
Det fick ligga i drygt 1 timme.
Det började inget bra för jag har en sele som är lite pulig att få på, det är två knäppen. Loppan är så ivrig så det behövs en hand för att hålla i henne så hon inte knallar iväg, sen behövs det två händer till selen.
När jag krånglat på henne halvvägs så upptäckte jag att selen var ut-och-in. Det får vara så tänkte jag, vinkeln på knäppena blev lite tok men inte så att det skulle störa henne.
Sprattlig hund i famnen och sen slänga ut spårlinan och -katastrof - trassel. Försökte reda ut trasslet samtidigt som Loppan var på väg till spårstarten. Gav upp efter en stund jag hade fått ut en del av linan i alla fall, klump i slutet :(.
Låtsades lugn och visade på spårstarten som hon redan hade varit på väg till i 5 minuter :).
Spårade lugnt och fokuserat, väldigt snårigt bitvis men det var inga problem. Slog någon meter från spåret vid några tillfällen.
Vid vinkeln så fortsatte hon självklart förbi men upptäckte bara efter 2 meter att något var fel. Började ringa hörnan och jag följde efter i halvpanik med mitt spårlinetrassel. ville ju absolut inte att hon skulle bli bromsad av linan, vilket hon blev vid ett tillfälle men hon bara tittade upp på mej och väntade på att jag skulle få loss henne så hon skulle kunna fortsätta.
Hittade vinkeln efter 2 st 5-meters ringningar och sen var det raka vägen upp för en brant. 
Jag har lite svårt att få in att hon klarar det här, för mej är hon ju en bebis :)
Men jag måste erkänna att, oj vad stolt jag är över henne :)

1 kommentar:

Marre sa...

Förstår att du är stolt, det blir jag också! :) Kram