Spår, besök av "Kotte" och spaning.

Smulnos
Spårväntan i Rönninge, Smulan och Callisto.
Besök av Herr eller Fru "Kotte"
Smulan på span utanför tomten mot gatan
Kolan och Smulan kollar utanför tomten. Smulan är den som sitter kvar om det kommer eller händer något. Kolan däremot kan väldigt lämpligt höra dåligt och springa fram till både folk och hundar, med ålderns rätt eller? Irriterad blir man ju oavsett. Under pågående cirkus sitter Smulan oftast kvar, om det inte är någon hon känner förstås:)

Min pälslösa spårhund

På väg för att ta ett spår som legat i 24 timmar.
Hon är nästan pälslös min lilla skrutta:) Det känns jättekonstigt att klappa och kela med henne för hon är inte så mjuk som hon brukar vara.
Spåret tog hon jätteduktigt. Hon började dock med att leta reda på något troligtvis jätteäckligt, ätbart. Ett kraftigt nej räckte för att hon skulle sluta med "äcklet" och återgå till spårandet.
Återgången struntade hon i och det har hon gjort den senaste tiden, hon struntar i att gå ut i den. Sen skär hon av vinklarna, "typ" genar:) Ringar gör hon också men inte så stora lovar som hon höll på med ett tag tidigare.
Det här spåret på ca 600 meter med 3 bloduppehåll, en blindgång och liggetid 24 timmar jobbade hon sej igenom på 30 minuter. Hon jobbar i ett precis lagom tempo, lugn promenadtakt. Det är ingen språngmarsch genom skogen.
Jättestolt matte:)

Veckoslut med diplomutdelning

Vi hade kursavslutning på vår Viltspårkurs 3 hos Jessica på fredagen. Från vänster har vi; Maria med Callisto, vår fröken Jessica, Smulan och Jag , Buddah och Anki.
Det kunde inte ha blivit bättre. Spåret var lagt över massor av stenknotor, 20m, sen bergsknalle mm. Jessica sa att klarar hon det här så klarar hon allt....och Smulan tog spåret klockrent.
Jag har svävat på små moln i flera dar:) efter det här.
Fröken Jessica har pusskalas med Ankis Zelda.
Diplomutdelning, här löjligt stolt matte med Smulan.
Vårat fina diplom. Nu ska vi ut och tävla om bara mina tävlingsnerver håller:)
På söndagen var det dags för nästa kursavslutning. Denna gången hos Johan på Fria Hundar.
Här har vi tränat vardags-lydnad. Möten, passivitet, följsamhet och allt i vardagen. Vi har varit en samling udda hundar och det har varit jättekul. Minsta hunden i klassen hade nog en matchvikt på 3kg och sen var vi nog upp emot 50kg för den största, men villkoren var ju dem samma oberoende av vikten. Ganska fantastiskt:)
Tråkigt nog var det avslutning i hällregn - hela lektionen, men alla var verkligen tappra, Johan, hussar, mattar och alla fyrbenta.

Nu känner man sej nästan lite övergiven, ingen som styr upp vad man gör:)
Jag får hoppas att Maria och Anki ringer och kör med mej:)
Natti