Gärdet och resa kommunalt

Mötte upp Maria på pendeln i Älvsjö. Jag som är en riktig lantis på att åka kommunalt var alldeles förvirrad. Man är ju bekväm och tar alltid bilen. Vilken tur att man har Maria:) Jag hade benkoll på Maria och Callisto med frågor - vad ska vi nu? - höger-vänster?
Vi tog pendeln in till Centralen och där trasslade vi oss ut till buss 59K som tog oss mot Kaknästornet. Vi hoppade av vid Tekniska museet och gick ut på Gärdet där.
Efter en stund kom Marre med Gisela och nya lilla Rutger. I sällskap hade hon en kompis med en blandrashanne.
Ute på Gärdet träffade vi en del nya kompisar i alla storlekar. Smulan var jätteduktig och höll koll på mej så jag behövde inte ropa in henne, hon höll sej i närheten. Kallade in henne nån gång bara för att se att hon bröt leken och kom. Bara ett problem, jag kallade och hon sprang fram till Maria:(. Nu var det faktiskt så att Maria fuskade, hon hade korv och det hade inte jag:)
Marre hade lilla Rutger med sej och det var väldigt spännande att kolla in vad hon hade innanför jackan. Han var jättetuff och inte det minsta rädd för leo-tjejerna men när det kom en boxer och ville kolla vad Marre hade i famnen då blev det ett himla liv på Rutger. Det var tydligen skillnad på hund och hund:)
Smulan och Rutger kollar in varandra.
Jag som tycker att Kolan är liten.
Efter att farit runt på Gärdet så tog vi en promenad in till Himmelska hundar på Östermalm för att ta en kaffe och annat gott tillsammans.
Här är tjejerna, Smulan, Gisela och Callisto.
Lilla Rutger, han var ju så söt så man bara.....
Lite trångt blir det med flera stora hundar bland bord och stolar.
Det var en jättehärlig eftermiddag och jag blev jätteimponerad över hur lugn och följsam Smulan var. Tunnebana har hon aldrig åkt, buss och pendel en gång tidigare. Att dessutom knalla mellan tunnelbanan och pendeln i rusning (nästan) skötte hon utan minsta tendens till stress. Smulan = Guldunge:)

Efter att ha varit så himla duktig på pendel, buss och tunnelbana så avslutade hon promenaden hem med att flytta upp en katt i ett träd. Vad trött man blir:) men hon kunde bara inte låta bli:).

Underbar solig kall måndag

Helt underbar dag ute på Drevvikens is. Alldeles förvirrat i och med att det ser lite annorlunda ut från ishållet mot vad man är van vid.
Det finns en del att sniffa på även här ute:)
Tjejerna poserar i snöglittret:)
Efter ispromenaden fick hundarna gå ett spår var som jag lagt innan vi gick ut på promenaden.
Det blev en liggtid på ca 1½ timme och bägge hundarna fixade det med beröm godkänt:)
Allting var så härligt så man ville inte att dan skulle ta slut, men man blir tyvärr både hungrig och trött efter ett tag.

Träff med Atlas och Callisto

I fredags em träffade vi Maria med Callisto och Marias kompis (kommer inte ihåg vad hon hette, sorry) med Atlas.
Smulan och Atlas fann varandra direkt så Callisto blev nästan lite utanför, stackarn.
Callisto är ju inte oföretagsam direkt, hon hittade egna lösningar för att vara med i leken:)
Det var jättesvårt att få till några foton i och med att det skymde och när blixten väl tog så var hundarna oftast någon annanstans:)
Jättehärlig och "vacker" Atlas, himla kul att träffa honom.
Mysig promenad i skymningen och alla hundar var nöjda efter att ha fått rusa runt ordentligt.

Blodspår

Anki och Maria la ett spår åt oss idag. Det var jättekul att gå ett spår som man inte lagt själv, sist var 5: november. När man inte har en aning kan man ju inte fuska genom att styra hunden, kanonbra. Smulan ringade stort efter en stund men sen samlade hon ihop sej och lunkade på. Härligt.
Alla hundar, Smulan, Callisto, Buddah och Zelda var jätteduktiga tycker jag för alla var mer eller mindre ringrostiga:) Jättetack Maria och Anki för en härlig eftermiddag, kramkram.

Leoträff på Gärdet

Ställde klockan på halv 10 en söndag fm och det är oj-oj-tidigt för mej:)
Jag hade bestämt mej för att åka ut till Gärdet på månadens Leo-promenad.
Typiskt nog så var det halkvarning på alla promenadstråk och för att göra det extra mysigt så strilregnade det så där lurigt så man inte märker hur blöt man blir förrens man är ganska dränkt:) Det var Smulans första tur till Gärdet och det blev verkligen mycket för henne. Det var ju hundar överallt att hälsa på, och hon ville ju kolla in alla. Jag gjorde en liten uppskattning och hon träffade nog på runt 50 hundar i alla olika storlekar. Det var verkligen lycka, att hon dessutom träffade en Leo-kille, Zigge på 18 månader som var lika mycket full ibus som hon var inte helt fel:) Här på bilden ovanför har vi Chico, Lowa, okänd golden och Smulan. Halva kaknästornet i bakgrunden, det var ju väder...
Smulan, Lowa och en 4 mån gammal Dogo Argentino-Donna

Jättefina Saga, Smulan och Chico.
En rolig men blöt dag. Natti.

Hur man förstör ett spår i 4 punkter

1. Välj en tid på dagen när det är störst chans att det finns folk ute.

2. Välj en skogsglänta med maximal cirkulation av hundar och barn.

3. Se till att det är riktigt kallt, minst -5 för att garantera att allt är stenhårt så att dofterna bara glider iväg i vinden.

4. Ta med en extra hund och låt den springa lös så att den kan vimsa omkring i och runt spåret.

Hur det gick.

Planen var att lägga ett ganska kort motivationsspår. Jag hade valt ut en skogsglänta där jag tänkte att det nog inte är så mycket hundar. Det var riktigt kallt så skol- och dagisbarnen skulle hålla sej inne på eftermiddan tyckte jag.
Jag lade spåret med start i en skogsbacke strax bakom en lekpark, uppför och över en kulle, över en liten stig och knöt sen fast skanken en bit in i ett snår. Totalt blev det nog mellan 80-100m.
När jag kommer dit kl 2 så är hela lekparken proppad med ungar.
Okej det får väl gå bara dom stannar kvar där, vilket dom inte gjorde :(
Jag gick förbi ungarna upp till "olycksplatsen" och började förbereda Smulan med selen och linan. Då började ungarna svärma runt oss och rörde sej upp för backen i och runt spåret.
Smulan tittade på dom och bara konstaterade att dom var där sen riktade hon sin uppmärksamhet på spåret. Jag visade henne spårstarten och släppte sen lös Kolan så att vi inte skulle trassla in oss i varandra. Smulan började spåra med Kolan snurrande runt sej och rakt igenom alla ungar. Hon gick sakta och lugnt och tittade bara upp nån gång när ungarna tjoade för mycket. Hon cirklade lite när vi passerat kullen och barnen men i övrigt så gick hon nästan rakt på.
Ja det här är väl ett exempel på hur man absolut inte ska göra, typ alla fel :)
Stackars Smulan vad hon får stå ut med.
Här har hon hittat skanken som jag bytte ut mot ett annat gott tuggben. Kolan fick en bit torkad vom, lagom tuggmotstånd för hennes tänder.

Hon tog nog inte så allvarlig skada av knäppspåret. Som avslutning på promenaden försökte hon sno en talgboll. Otroligt vad högt hon kunde hoppa. Tyvärr så blev det ingen bild på hoppet för kameran passade på att gå på lunch:(
Hej så länge...

Luff utan bad :)

En jätteskön promenad trots att solen nästan helt uteblev. Smulan kunde knappt stå på benen ute på den blöta isen men hon envisades med att gå ut på den igen och igen.
Den lilla pricken bakom höger framben är en pytteliten kotte som hon hade jättekul med när den for iväg lite hur som helst i halkan.

Det är sällan det lyckas med bägge hundarna på samma bild. Nettan lyckades här med ett nödrop, Kolan är i ständig rörelse så det gäller att vara snabb:)

Nettan var både min fotograf och bjöd på fika idag. Mmm, lyxigt:)